Sverige

Idag är det måndag och vid den här tiden om exakt en vecka (svensktid) är jag i mitt vackra hemland. Mitt vackra land som har en sommar utan dess like och en lagom-anda som inte kan skådas någon annanstans.

Som tidigare nämnt ska det bli tråkigt att lämna Buenos Aires, men samtidigt roligt. Jag kommer hem lite visare, lite äldre och lite snyggare. Det känns bra. Som alltid har jag lärt mig massor, från människor, från att titta på människor och från att bara va.

Som vanligt är det mycket som skiljer utomlands från hemmalands, men samtidigt bor det ju bara vanliga männsikor här också, mestadels.

Det finns mycket att säga om Buenos Aires, men jag ska låta det vara osagt. Det går inte att göra staden rättvisa riktig, och frågar du folk som besökt eller bott här kommer du få lika många beskrivningar som folk du frågar.
Staden är så stor, och den lämnar utrymme för så många olika upplevelser. Jag har haft min, och om jag en dag återvänder ser jag fram emot ha en ny upplevelse, kanske en annan upplevelse.
Hur som hur, du borde åka hit, och ta del av staden du också.

Att den svenska sommaren har anlänt verkar vara ett faktum, och jag ser sommarhybrisen varje gång jag loggar in på facebook. Det är folk utan kläder på bilderna och statusuppdateringar består i stort sett uteslutande av "åhhhhhhhhhhhhh vilken härlig dag i solen" alternativt "En kopp kaffe på balkongen nu när sommaren är här, mmmmmmmm!". Det finns mycket att säga kring statusuppdateringar på facebook, men det lämnar vi till en annan dag.
Här är det kallt i alla fall och jag har inte haft shorts på mig på evigheter, förutom när jag tränar det vill säga. Detta faktum bringar lite ljus till min vardag, det känns skönt att åka från kyla till värme, och inte tvärtom.

Något som gör mig ledsen i min återvändo är dock att trots att den svenska sommaren kommer vara lika underbar som alltid, så är det ett förändrat Sverige jag återkommer till. Ett mindre humant Sverige, ett Sverige med lite mindre kärlek. Jag ska dra mitt strå till stacken och le lite extra den närmaste tiden.

Detta är antagligen det sista blogginlägget som skrivs signerat Åstrand på denna blogg, så tack för visat intresse, ta hand om dig så syns vi väldigt, väldigt snart!



§87, A bro never question another Bro's stated golf score, maximum bench pres, or height. He can, however, ask the Bro to rpove it, traditionally in the form of a wager.

Snart hemma...

Jag undrar om Starbucks Buenos Aires kommer att gå i konkurs efter jag har lämnat landet, troligtvis inte, men inte helt omöjligt. Jag sitter här, nästan ritualiskt och skriver ett blogginlägg tillsammans med min Cafe americano, grande, sin leche por favor.

Jag har 15 dagar kvar i Buenos Aires, dagen inräknad.
En Svenssonsemester, två veckor, ganska lagom för då hinner man vara hemma och bara njuta lite också som det så fint heter.
Jag vill hem och njuta lite faktiskt, jag har varit borta i lite över åtta månader när jag sätter foten på svensk mark igen. Klart man vill hem och le lite med sina vänner, skratta och ha det bra, lukta lite på den svenska sommaren. Men jag vill verkligen inte åka härifrån. Hur löser man ett sånt problem? Det är olösbart, tyvärr, folk pratar om att man inte kan både äta och behålla kakan, nej, suckar jag, uppenbarligen inte.

Jag ska vackert filosofera över hur mycket jag lärt mig och alla upplevelser jag har blivit rikare en annan dag, just nu är frågan, vad ska jag göra min tid som är kvar?

Vart man än är så faller man in i vardagen för eller senare, och det har jag gjort här nu. Jag pluggar på dagarna, tränar på kvällen, umgås lite, äter middag och så vidare. Missförstå mig rätt, jag älskar det, men det är svårt att slita sig ur rutinen för att springa iväg och ta tag i dom där sista "detta-måste-jag-se-innan-jag-åker"grejerna. Sen måste man vara ärlig mot sig själv också, har man inte gjort dem än, efter åtta månader, då är det nog ingenting som man har världens största sug efter i alla fall.
Inplanerat är dock att gå på söndagsmarknaden i San Telmo kommande helg för att shoppa lite souvenirer, för det måste man ju ha med sig hem, så jag kan ställa det i bokhyllan och låta alla vänner och bekanta veta hur berest jag är. Eller är det för min egen skull? För att påminna mig själv om en härlig tid. Antagligen både och, men ibland känns det svårt att skilja på de två.

Helgen kommer bli bra, ikväll ska vi träffas många vänner och skratta och roa oss. Kanske blir det en nattklubb och en sen hemkomst efter en förhoppningsvis lyckad kväll, jag tror det, jag har höga förhoppningar.

I övrigt har det inte hänt så mycket sen sist, eller det har det faktiskt, men hur ska jag kunna komma ihåg vad? Hösten har kommit hit i alla fall och jag har både tröja och jacka på mig, inte okej, jag är fan i sydamerika!

Obelisken på 9 de Julio, en av världens största avenyer

Kom ihåg att ta hand om varandra, vi ses snart!

Varför finns det inga känslor i rymden?

Rent spontant känns det som att det borde finnas massor med känslor i rymden, nästan mer än på jorden. Hade jag varit i rymden hade jag knappast hängt ut genom rutan och varit allmänt apatisk.
Hur som hur, i filmen I rymden finns inga känslor konstaterar huvudpersonen enkelt att "tjejer gillar bara killar som inte gillar dom". Detta fick man att fundera kring denna gamla universala sanning, och kring dess utsträckning.

Rätta mig om jag har fel, men jag har sett på Discoverychannel eller liknande att lejon bara fångar kring 20 % av det de jagar, och det gäller för de flesta rovdjur. Men jag menar, vi snackar om djungelns konung här, det bara MÅSTE ju finnas något som lejon kan jaga och äta som erbjuder en klart bättre succesprocent. Är det alltså så djupt rotat i naturen att man bara måste ha det man inte kan få? Lejonen lägger hela sina dagar på att jaga antiloper, som är snabba som satan, istället för att jaga något allmänt långsamt djur och sen bara chilla och njuta av att vara kung resten av dagen. Men nej nej nej, klart dom ska jaga antiloper!

Huskatten dock, den bästa jägaren av de alla, fångar kring 98 % av allt de jagar. Katten jagar bara flugor, möss och annat värdelöst krafs som den bara leker med, vad betyder detta? Kan detta betyda att huskatten har hittat den perfekta lösningen? Den ligger hemma och är fet och mätt hela dagen, och när den behöver lite motion eller en klapp på ryggen så jagar den något den vet att den kan fånga. Lysande...

Människan, vi ska alltid ha det vi inte kan få, eller mer än det vi har om vi nu mot förmodan kan få allt. Men bra är kanske det? Annars antar jag att vi aldrig fått se en sån där flygmaskin eller ni vet dom här alldeles finurliga automobilerna.

"Tjejer gillar bara killar som inte gillar dom", ja visst är det så, men i mina ögon är det ett världstäckande "problem". Tänk bara vad mycket godare antilopköttet måste smaka, eller vad härligt det är att kyssa den där tjejen som du gillat alldeles för länge, eller hur jävla nöjda brödena Wright var när de lyfte från marken första gången.

Huskatten har långt ifrån löst livets gåta, kanske är den det enda djuret som inte gjort det, trötta jävlar.

I övrigt är Buenos Aires fortsatt bra, men om en månad står jag på svensk mark igen, ska bli både trevligt och trist.

Och för att återgå till första meningen i andra stycket, rätta mig inte om jag har fel. Känns som att inlägget kommer tappa sin mening ...
_____________________________________________________________________

Gör dig själv en tjänst och titta igenom del 1, 2 och 3 av Flight of the Conchords "One night stand"-spelning på HBO.




_____________________________________________________________________

Ta hand om varandra!
Chau!

Iguazú for the win!

Tillbaka i storstaden efter en fantastisk helg Puerto Iguazu där vi besökte världens näst största vattenfall (beroende lite på vad man mäter).

Det var helt fantastiskt och klart överförväntan. 

Så mycket energi på ett och samma ställe, det gick inte annat än att skratta och vara glad. Jag tror inte att någon av oss såg en sur min på hela helgen, förutom på personerna i rummet under oss på hostellet då, som blev bestulna på allt dom ägde och har, men det är en helt annan femma.

Torsdag eftermiddag satte tre stolta svenska vikingar sig på en buss tillsammans med Camilita, vår älskade lilla colombianska, och framför oss låg då 20 timmar bussresande. Som vanligt passerade dessa timmar obemärkt och vi var framme.
In-checking på bra hostell med tacksamt stor pool och livet var bra.

På lördagen åkte vi till vattenfallen på den argentinska sidan och det var, som nämnt, över förväntan. Dessa otroliga massor med vatten som kommer dånandes ner från vad som till synes är en ganska lugn och timid liten flod.
Legend säger att en avundsjuk skogsgud drog undan flodbädden för en krigare som försökte fly med gudens älskarinna i en båt ner för floden, jag är ställer mig tveksam inför sanningshalten.

Söndagmorgon var vi uppe, lika trötta, men dock lika förväntansfulla. Idag var det den brasilianska sidan som gällde. En snabb visit blev det och fem timmar senare var vi tillbaka i landet och kunde konstatera att landet samba fick den vackra utsikten över fallen, men att det var klart roligare på tango sidan. Vi fick dock brasilianska stämplar i passet, fina bilder och 90 friska dagar ytterligare att vistas Argentina (man måste nämligen lämna landet var 90:e dag på sitt turistvisa).

Nu sitter jag, oväntat nog, på starbucks och skriver. Lyckliga jag har hittat ett nytt starbuckscafé som ligger mycket nära min lägenhet och är det klart mysigaste jag suttit på än så länge, seger.

Huvudvärken kom som ett brev på posten när man återigen återvände till föroreningarnas huvudstad, men den släppte lika fort när jag kom ihåg att jag älskar denna stad.
Ja du hörde, Buenos Aires; jag älskar dig.

Trots detta ska jag åka hem och har bokat hemfärd den 22:e maj, landar den 23:e i Köpenhamn och jag hoppas att få träffa dig snart därefter.

Mycket kärlek från långtbortistan, hoppas allt är bra med dig.

Jacka?

Jag hade jacka på mig idag  när jag lämnade hemmet. Varför det? För att det är kallt och regnigt, inte okej.

Nu sitter jag och deppar bredvid mitt gym, gymmet jag en gång tog en taxi till för att det var lite långt att gå tyckte jag.
Sitter här på Starbucks och undrar varför inte ledningsgruppen ringt upp och erbjudit mig gratis kaffe life-time för lång och trogen tjänst, antagligen för att jag står för cirka 25% av omsättningen i Buenos Aires, känns dumt att tappa intäkterna.

Igår var vi på tangobar, det är oförlåtligt att det tog mig 6 månader i tangons hemland innan jag satte foten på en tangobar.
Det var riktigt coolt, och tango är världens häftigaste dans. På måndag tar vi den första lektion, håll i hatten.
Baren vi var på var supermysig och många av de som dansade var väldigt duktiga, det var roligt att titta på.
Det var Megan (som vi bodde med på gården) som tog oss dit. Hon har länge pratat om att hon kan dansa tango hit och dansa tango dit, men tills igår var det fortfarande ett mysterium huruvida hon kunde eller inte. Jag bad till tangogudarna att hon skulle vara duktig när jag gick in i lokalen, jag orkade bara inte ljuga för ytterligare en självgod amerikan som tror att de är bäst på allt. Gudarna lyssnade uppenbarligen och det visade sig att Megan var övergrym på tango.

I övrigt har det varit lugnt i storstaden på senaste och jag har mest levt, ätit, druckit, andats, älskat och så vidare, listan kan göras lång.

Skatteverket är min vän, och det verkar som om att jag faktiskt kommer ha råd att köpa en hembiljett i dagarna.

Inga planer inför helgen än så länge, det pratas kring att hoppa fallskärm, men just nu vet jag ingenting.
Just det ja! På tal om det, vi var ju och spelade paintball i helgen. Sjukligt roligt! Vi satte oss 14 stycken på ett tåg och åkte en bit utanför staden, till en paintball arena. Taxi från tågstationen till själva arenan och det enda som chauffören säger är "Lämna inte denna avenyn, gå inte ner på någon av sidogatorna".
Ja men tack så jävla mycket för rådet tänkte jag och hoppade ut med en väska innehållandes min dator, min Iphone och mitt VISA-kort.
Hem skulle vi ta oss också, vi spelade till midnatt. Fick samma råd igen, fast denna gång löd rådet "Lämna inte bensinstationen, vänta på bussen här, folk blir skjutna i dessa områden". Lysande tänkte jag och försökte se fattig och argentisk ut. Trots blont folk av båda kön verkade taktiken fungera och vi tog oss helskinnade tillbaka till city, lovandes att vi skulle dra dit och spela igen, dock dagstid.

Lagen var förresten Sverige mot resten, det märks att Sverige inte varit i krig på ett tag.

Måndagsmorgon downtown

Ta det försiktigt, älska din nästa och va lycklig!

mkt konsert

Följde upp succén med Calle13 konserten med att glida in på Shakira igår. Lite oväntat, lite plötsligt, men bra drag, som vanligt.
Tyvärr för Frida och hennes lillasyster, som är på besök, så fastande dom i Mar del Plata och jag och Olle tog över deras biljetter och gled ditt med Åsa, Camila, Sol och 12 000 14åringar.

Kim befinner sig for närvarande på gränsen till Brasilen och tittar in de vackra Iguazofallen, han har således lämnat Buenos Aires. Han kom, han såg, han segrade och är nu saknad av oss alla.
Sista tiden med Kim bjöd pa taco-tisdag, ytterligare en sväng till Bomba de Tiempo och en minibarrunda som det har tjatats om sen dag ett.

Funderingar kring bsas har i veckan gått till det alltid så aktuella ämnet, homosexualitet.
Hur kan det komma sig att i en stad där varannan snubbe är gay, så existerar denna machoanda, en nästan homofobisk attityd där en man måste vara en man. Eller existerar den bara just för att det är extra viktigt att visa sin hetrosexuelitet i en stad som denna?
Jag känner personligen inte detta behov och råkade till och med slinka ur mig, till min egna förödelse, att jag gick på gymnastik en liten sväng som barn, hur tror ni man ser på det här?

Helgen kommer förhoppningsvis att bjuda på en liten weekend till Mar del Plata som ligger ungefär fem timmar med buss härifrån. Strand, sol och glada miner bjuds det på där nere skulle jag gissa på.

kärlek

Bra drag

Det är svårt att hålla uppe en blogg när man inte har internet hemma. Här sitter jag dock nu, på balkongen med Kims dator och snor internet från någon granne, det är inte helt bäd.

Förra helgen var vi på en Calle 13 konsert, vilket var riktigt riktigt kul. Kanske hade varit ännu roligare om man hade känt igen fler låtar, men vi var nöjda och det var roligt över förväntan.

På måndagen gick vi sedan på Bomba de Tiempo, vi har även hunnit med ytterligare en taco tisdag och självklart en grillning till denna vecka vilket var riktigt bra som vanligt och sen toppade vi igår av denna vecka med att gå på en Boca Juniors match.
Det var bland det coolaste jag varit med om.
Det ska vara farligt hit och dit och bla bla bla men vi hade inga problem alls. Turligt nog så gick vi tillsammans ett gäng inbitna fans.
Det är något jag älskar med Argentina, att när man säger något, så menar man det. Detta var nämligen tack vare att jag gick på fest tillsammans med en kompis som kommer härifrån och på festen träffar jag snabbt hennes kompis vars bror är värsta Boca fanatikern. Då säger hon att jag skulle kunna gå med honom på en match, och vips, så stod man där i klacken. Ingen av dem pratade någon engelska och vi kunde inte enda sång, matchen slutade noll - noll, men shit va vi hade kul.

Ibland unnar vi oss en utgång eller två också ...

Idag skiner solen som vanligt och vi ska nog fira detta med att bege oss ner mot det så kallade Plaza Armenia för en kaffe eller möjjligtvis lite glass.

Sitter och funderar kring om jag har något filosofiskt att tillföra världen idag, kan ju tycka att en tanke eller två borde dykt sedan jag bloggade senast för två veckor sedan, men det verkar ha stått ganska still i den gamla trähyddan.

peace out players!