21 apr. 2011

Varför finns det inga känslor i rymden?

Rent spontant känns det som att det borde finnas massor med känslor i rymden, nästan mer än på jorden. Hade jag varit i rymden hade jag knappast hängt ut genom rutan och varit allmänt apatisk.
Hur som hur, i filmen I rymden finns inga känslor konstaterar huvudpersonen enkelt att "tjejer gillar bara killar som inte gillar dom". Detta fick man att fundera kring denna gamla universala sanning, och kring dess utsträckning.

Rätta mig om jag har fel, men jag har sett på Discoverychannel eller liknande att lejon bara fångar kring 20 % av det de jagar, och det gäller för de flesta rovdjur. Men jag menar, vi snackar om djungelns konung här, det bara MÅSTE ju finnas något som lejon kan jaga och äta som erbjuder en klart bättre succesprocent. Är det alltså så djupt rotat i naturen att man bara måste ha det man inte kan få? Lejonen lägger hela sina dagar på att jaga antiloper, som är snabba som satan, istället för att jaga något allmänt långsamt djur och sen bara chilla och njuta av att vara kung resten av dagen. Men nej nej nej, klart dom ska jaga antiloper!

Huskatten dock, den bästa jägaren av de alla, fångar kring 98 % av allt de jagar. Katten jagar bara flugor, möss och annat värdelöst krafs som den bara leker med, vad betyder detta? Kan detta betyda att huskatten har hittat den perfekta lösningen? Den ligger hemma och är fet och mätt hela dagen, och när den behöver lite motion eller en klapp på ryggen så jagar den något den vet att den kan fånga. Lysande...

Människan, vi ska alltid ha det vi inte kan få, eller mer än det vi har om vi nu mot förmodan kan få allt. Men bra är kanske det? Annars antar jag att vi aldrig fått se en sån där flygmaskin eller ni vet dom här alldeles finurliga automobilerna.

"Tjejer gillar bara killar som inte gillar dom", ja visst är det så, men i mina ögon är det ett världstäckande "problem". Tänk bara vad mycket godare antilopköttet måste smaka, eller vad härligt det är att kyssa den där tjejen som du gillat alldeles för länge, eller hur jävla nöjda brödena Wright var när de lyfte från marken första gången.

Huskatten har långt ifrån löst livets gåta, kanske är den det enda djuret som inte gjort det, trötta jävlar.

I övrigt är Buenos Aires fortsatt bra, men om en månad står jag på svensk mark igen, ska bli både trevligt och trist.

Och för att återgå till första meningen i andra stycket, rätta mig inte om jag har fel. Känns som att inlägget kommer tappa sin mening ...
_____________________________________________________________________

Gör dig själv en tjänst och titta igenom del 1, 2 och 3 av Flight of the Conchords "One night stand"-spelning på HBO.




_____________________________________________________________________

Ta hand om varandra!
Chau!

11 apr. 2011

Iguazú for the win!

Tillbaka i storstaden efter en fantastisk helg Puerto Iguazu där vi besökte världens näst största vattenfall (beroende lite på vad man mäter).
Det var helt fantastiskt och klart överförväntan. 
Så mycket energi på ett och samma ställe, det gick inte annat än att skratta och vara glad. Jag tror inte att någon av oss såg en sur min på hela helgen, förutom på personerna i rummet under oss på hostellet då, som blev bestulna på allt dom ägde och har, men det är en helt annan femma.

Torsdag eftermiddag satte tre stolta svenska vikingar sig på en buss tillsammans med Camilita, vår älskade lilla colombianska, och framför oss låg då 20 timmar bussresande. Som vanligt passerade dessa timmar obemärkt och vi var framme.
In-checking på bra hostell med tacksamt stor pool och livet var bra.

På lördagen åkte vi till vattenfallen på den argentinska sidan och det var, som nämnt, över förväntan. Dessa otroliga massor med vatten som kommer dånandes ner från vad som till synes är en ganska lugn och timid liten flod.
Legend säger att en avundsjuk skogsgud drog undan flodbädden för en krigare som försökte fly med gudens älskarinna i en båt ner för floden, jag är ställer mig tveksam inför sanningshalten.












Söndagmorgon var vi uppe, lika trötta, men dock lika förväntansfulla. Idag var det den brasilianska sidan som gällde. En snabb visit blev det och fem timmar senare var vi tillbaka i landet och kunde konstatera att landet samba fick den vackra utsikten över fallen, men att det var klart roligare på tango sidan. Vi fick dock brasilianska stämplar i passet, fina bilder och 90 friska dagar ytterligare att vistas Argentina (man måste nämligen lämna landet var 90:e dag på sitt turistvisa).











Nu sitter jag, oväntat nog, på starbucks och skriver. Lyckliga jag har hittat ett nytt starbuckscafé som ligger mycket nära min lägenhet och är det klart mysigaste jag suttit på än så länge, seger.

Huvudvärken kom som ett brev på posten när man återigen återvände till föroreningarnas huvudstad, men den släppte lika fort när jag kom ihåg att jag älskar denna stad.
Ja du hörde, Buenos Aires; jag älskar dig.

Trots detta ska jag åka hem och har bokat hemfärd den 22:e maj, landar den 23:e i Köpenhamn och jag hoppas att få träffa dig snart därefter.

Mycket kärlek från långtbortistan, hoppas allt är bra med dig.